Stjärnklara nätter
Andreas trodde att han upptäckt branden nere I bukten före alla andra. Han stirrade och skakade vantroget på huvudet. Sådant hände inte. Inte här i Agia Anna, inte "Olga", den lilla röda och vita båten som for ut med turister. Inte Manos, den envisa dumbommen Manos, som Andreas hade känt sedan han var pojke. Det var någon slags dröm, det var ljuset som spelade honom ett spratt. Det kunde inte vara rök och lågor som steg upp från "Olga". (s.7)

Högt uppe på en taverna i Agia Anna, en liten by i Grekland, som ägs av den gamle Andreas, möts fem människor, från helt olika delar av världen.

Det är vackra Elsa från Tyskland, Thomas från Kalifornien, vänliga Fiona från Irland, med hennes slyngel till pojkvän Shane och den blyga engelskmannen David.

Dessa personer har endast en sak gemensamt, de har alla kommit till ön för att komma bort hemifrån, av olika anledningar.

Tillsammans bevittnar de den hemska branden nere i bukten och känner medlidande för alla de familjer som förlorat deras män och söner på båten.

Medan Andreas serverar sina nya gäster börjar fyra av ungdomarna att bekanta sig med varandra, alla utom Shane, som tydligt är missnöjd med att tala med främlingar, missnöjd med att vara på den lilla ön när de kan vara i exempelvis Aten, en stad med mer liv.

Elsa, Fiona, Thomas och David klickar direkt med varandra, och med Andreas, även fast att de är så olika.

De berättar lite om sig själva.

Elsa, som är en blond och rar tyska, verkar från början inte sakna sitt hemland, hon berättar bara att hon tröttnat på sitt arbete på TV-stationen, hon insåg att hon tyckte att hennes arbete var ytligt, inte alls vad hon trodde att det skulle vara.

Fiona däremot, är lite osäker, innan hon talar blickar hon mot sin pojkvän, och säger sedan att de tillsammans vill se världen och uppleva nya saker där ingen kritiserar dom eller deras förhållande. Men även fast att Shane varken invänder eller håller med verkar Fiona osäker på vad hon sagt, som att hon var rädd att det var fel. Alla märker hennes osäkerhet så David börjar berätta sin historia.

Han vill också utforska nya delar av världen, han berättar att det finns inget värre än en gammal man som finner det han sökt för sent.

Thomas är sist att berätta vad som lett honom till Grekland, och Agia Anna.

Han skriver researtiklar för en tidning, hemma i Kalifornien och jobbar även på ett universitet. Han tar ett sabbatsår för att vidja sina vyer.

En sak man märker direkt är att ingen av dom pratar om sina familjer hemma och att dom saknar dom som de lämnat.

Under bokens gång får man veta mer och mer om deras familjer, och just varför de väljer att inte prata om dom.

De nya vännerna börjar umgås om dagarna, Fiona och Shane hade planerat att åka till Aten den kommande dagen men stannar i Agia Anna, till Shanes missnöje.

De möter en kvinna, hon heter Vonni. Thomas hyr bostad hos henne. Vonni är faktiskt den karaktären som jag gillar mest, hon har något speciellt jag dras till.

Man får veta mer och mer om hennes historia genom att de fyra vännerna pratar med henne, och hon delar med sig om sitt liv med allihop som sedan tillsammans lägger ihop alla pusselbitarna.

En sak jag märkte var att författaren har fokuserat mycket på relationerna mellan karaktärerna, och hur de blomstrar under bokens gång.

Hon får fram hur rara Elsa passar ihop med den försiktiga Thomas.

Hur blyga Fiona kommer ut ur sitt skal och hur hon mognar upp och vågar ställa sig upp mot Shane, när hon fått nog av hans sätt att bli behandlad, och hur han behandlar andra.

Jag tycker att alla karaktärerna utvecklas oerhört mycket under bokens gång. Efter att Elsa mött vad hon flytt från i Tyskland, Dieter, en man hon tror hon älskar kan hon göra ett beslut som förändrar hennes liv för alltid, efter att ha mött vad hon egentligen letat efter.

Fiona som alltid varit blyg och känt sig instängd tar sig ut ur sitt skal och vågar efter Shanes misshandel, droginnehav och att han hamnar i fängelse stå upp mot honom, gå vidare, med hennes nya vänners hjälp.

Thomas inser att han funnit vad han sökt, hans livs kärlek, och han vet också att det han vill, är att fara hem till sin son Bill och finnas där för honom. Något han aldrig insett utan hjälpen av hans nya vänner, och Vonni som hjälpt dom allihop.

David, som flytt från England, och från att ta över sin fars firma, inser att man inte kan fly från verkligheten, efter en tragedi hemma i England vet han vad han värderar högst.

Maeve Binchy, den irländska författaren som har skrivit boken är väldigt talangfull, det jag märkte när jag läst ut boken är att det fanns många röda trådar igenom hela boken, som alla knöts samman till slutet.

Maeve är fantastisk på att beskriva Grekland, där allt faktiskt utspelas.

Om du någonsin varit i Grekland så blir boken en gratis biljett tillbaka. Hon väljer exakt rätt ord för att beskriva allt från de vita husen med blå fönsterbrädor till det klarblå vattnet.

Jag tyckte boken var jättebra, den är nog skriven för de lite mer läsvana, den tar ett tag att komma in i och kan vara svårläst. Men för mig som läser mycket var den perfekt.

Enligt mig har boken ett klart budskap, att var du än flyr, hur mycket du än springer från din verklighet, så hittar den dig. Men det finns alltid lösningar på dina problem, och du kommer oftast på dom på egen hand.

"Vi grät på flygplatsen. Det symboliserade slutet på allt- sommaren, Grekland, vänskapen och hoppet" (s.287)

Betyg: 4/5

Av:Christina