"- Lizzie tror att det var Hannah som kidnappade dig. Alla vi som känner mr och mrs Johnsons vet att de inte skulle utföra ett sådant brott. Är det inte troligare att tänka sig att Hannah rymde från sekten, stannade till i New Jersey och träffade på den här söta lilla flickan som tog hennes hand."

(Saknad: Jennie 3 år, kap 15 sid. 158)

Janie Johnson är en helt vanlig 15, snart 16 årig tjej från Connecticut där hon bor med sina föräldrar Frank och Miranda vilka som enligt Janie är de bästa föräldrar man kan ha.

Miranda Johnson är en mycket behärskad och snäll person och hon lever för sin dotter. De går på kurs efter kurs bara för att få umgås lite extra. Hon ofta mycket elegant klädd och jobbar extra på sjukhuset ibland.

Frank Johnson hennes pappa har allt börjat bli gråhårig men han tränar ungdomarna i fotboll. Han är snäll och ödmjuk och älskar sina två tjejer oerhört mycket.

Hon är just nu inne på att ta sitt körkort precis som vilken annan tonåring som hälst. Men hennes liv kom att förändras helt och hållet den dag när hon fick syn på en efterlysning av en liten kidnappad flicka och kände igen sig själv på bilden...

Den lilla flickan Jennie Spring blev kidnappad tolv år tidigare i ett köpcentrum i New Jersey, så först tänkte inte Janie så mycket på henne. Men ju längre tid det gick ju svårare var det att neka att det faktiskt var hon på bilden, hon Janie Johnson hade blivit kidnappad tolv år tidigare men av vem och hur?

Under berättelsens gång får Janie reda på sina föräldrars historia, enligt dem är hon egentligen deras barnbarn. Och Hannah deras dotter var hennas mor. Men Janie får reda på att hennes föräldrar vet till och med mindre om sanningen än vad hon själv gör, Hannah var inte hennes mamma utan hon bara hittade på det för att inte göra sina föräldrar besvikna, hon hade kidnappat den lilla flickan. Genom allt det hon får reda på och all smärta det orsakar henne får hon stöd av sin pojkvän Reeve. Reeve är grannpojken som har bott dörren bredvid så länge Janie kan minnas. Han har aldrig varit sina föräldrars favorit son, deras uppmärksamhet har istället riktats mot hans äldre syskon. Han har fått klara sig mer själv och när Janie kommer in i hans liv känns det ändå bättre.

Caroline B. Cooney skriver berättelsen om Janie helt otroligt. I vanliga fall tycker jag inte alltid att det är så kul att läsa lite mer lättlästa böcker (som jag tyckte denna var) men mad denna bok är ett stort undantag. Carolines text och sättet hon beskriver karaktärer, händelser, känslor och relationer fångar läsaren totalt. Janie går igenom så mycket och sättet Caroline förmedlar alla hennes känslor får en att bara vilja läsa mer och mer och mer. Även Janies relation med Reeve, alla hennes val hon måste göra allt är skrivet med sådan känsla. Jag ger nog boken ett litet minus för att den var ganska kort men annars så, slutet fick en verkligen att bara vilja veta fortsättningen. Jag rekommenderar denna bok för dem som gillar deckare eller känslosamma böcker. Berättelsen fortsätter i två böcker till som jag antar är lika bra.

"Nej! Nej! Jag vill vara Janie Johnson, inte Jennie Spring"